Smulan är död

Vår underbara lilla prinsessa är borta.... jag hittade henne övergiven i diket utanför vårt hus i söndags. Någon elak människa utan hjärta har lämnat henne i diket. Det började i lördags. Smulan är den jag minst av allt skulle tro att hon bara försvann. Något var riktigt fel när hon inte kom in när jag ropade på henne på lördagskvällen. På söndags morgonen saknades hon fortfarande, då anade jag det värsta. Det är konstigt att man på ngt sätt kan känna att det värsta har hänt. Jag gick ut tidigt och behövde inte leta länge. Där i diket låg hon, kall och stel. Säkert har hon legat där sedan lördagen och hela natten, ensam och övergiven. Åååh vad jag hoppas att det gick snabbt, att hon inte bara lämnades att dö med smärta och undran i sina underbara ögon; "Varför gör det så ont, matte, varför är det ingen som hjälper mig?" Jag kan bara hoppas att allt gick snabbt.

Min underbare make hittade mig gråtande innanför dörren, han hörde att det hade hänt, det där man inte vill säga eller tänka.

I sju underbara år fick vi ha henne hos oss. Hennes gamla kompis Kex, 13 år, letar nu bakom soffor och ställen där Smulan brukar vara, men hon saknas, hon finns inte där. Vem vet hur en katt sörjer? Vem vet hur dem känner och anar att en kompis är borta?

Chilli som jagat och lekt och putsat Smulan. Han tittar undrande på mig och liksom ställer frågan ? Han ligger nu ännu närmre på nätterna.

Smulan! Du med den krit vita magen. På morgnarna var det du och jag, dem andra låg å sov när vi gick upp. När jag duschade låg du på toa stolen och väntade. Du pratade med mig på morgonen och så fick du din mat. Sen när jag gick till jobbet satt du i fönstret och spanade. När vi kom hem var du först ut och sprang genast till din stock för att kloa.

Du och Chilli brukade busande fara runt så tussarna rök, men ni var så rara med varandra ibland. Ni tyckte om att vara tillsammans och även promenera med mig i skogen. Vi kunde ta långa promenader i skogen, du och jag, Smulan.

Du har nu lämnat ett ofattbart stort svart ömt hål i mitt bröst. Du gav så mycket och tog så litet. I sju år fick jag känna dig och du kommer att begravas i mitt djupaste minne varmt nerbäddad i mitt hjärta.Älskade Smulan, vi saknar dig!!

Jordhögen minskar

Tänk vad tiden går fort. Jag har inte varit inne här sedan två veckor tillbaka, men å andra sidan så har inte trädgården hunnits med. Förra helgen var vi på Rättviks marknad.... Det är fantastiskt vad det finns saker som man inte vet om att man behöver!! Men lite fick man med sig hem, några blommor och lite tyg till gardiner. Så fick man träffa släkten också och det är alltid lika trevligt! Vi spelade lite bangolf innan vi åkte hem, en lite annorlunda bana.

Vad det knakar och växer ute i buskar och snår så här års, gräsmattan behöver klippas den frodas ordentligt, vi har mossa i den också, men vi gillar mossa, så den får hållas. I Japan sägs det att dem försöker göra sig av med gräset på sina tomter och låta mossan frodas, medans vi gör allt för att behålla gräset och göra oss av med mossan. Tänk vad man ser olika på saker och ting! Men som sagt vi gillar mossa!

Nu är i alla fall rabatten färdig i grunden!

Äntligen, jag vet inte hur många skottkärror med jord som jag har släpat upp för denna backe??!! Men jordhögen har minskat drastiskt.

2007Det var åtskilliga ton jord som vi fick för 1 1/2 år sedan. Men nu är där inte mycket kvar.

Växthuset går trögt.... det står nog inte färdigt förrän i juni.

Och i nya rabatten får vi börja med potatis. Vi skulle ha gjort ett potatisland, men det får vänta till i höst. Dessutom vet jag inte exakt vad för plantor och blommor vi ska ha i rabatten så potatisen får bo där nu i sommar!

Katterna mår riktigt bra nu när dem får vara ute, regnet är väl inte så skoj men då ligger man och vilar på farsun istället. Där har man koll på vad som händer.