Men jag gillar liksom kylan och snön och allt vackert som finns runt omkring. Tänk bara på hur ofantligt vackra alla träd har varit och är. När det fylls på med kristaller i varenda liten klyka och gren så blir det som att träda in i ett sago landsskap, eller hur????
Det känns tom som om huset håller andan av allt vackert, även studsmattan är in kristalliserad i vackra vita, skimmrande kristaller.
I lördags tog jag och Daniel på oss skidorna, jag för första gången på säkert 20 år och Daniel för första gången någonstin. Vi var ute drygt en timme och hade en härlig stund. Plötslig förstod jag, igen, hur underbart härligt det är att åka långfärdsskidor!!! När jag var lite for vi alltid en vecka till fjällen, inte för att åka slalom, utan för att åka på längden. Det var ju helt underbart! Ut må en mila turen långt ut i ingenstans. Spårat av ingen annan eän Sixten Järnberg. Vilken frihetskänsla det var att ta sig fram i djupa skogar och milsvida vidder. För att inte tala om backarna..... Där var det bara att stå på och hoppas på att det gick någorlund rakt fram. Många gånger svängde spåren men inte jag....... om man säger :-)
Vi hade i alla fall en härlig tur jag å Daniel. Det får bli fler gånger.... i år!
Mi älskade mamma lämnade oss för några månader sedan. Jag undrar om inte en hel del av henne ter sig i mina gener... Jag vet att hon älskade långfärdsskidor och som ung stod hon även på ett par slalom skidor, hon älskade skogen och alla bären och svampen. Hon kunde gå ut 4 på morgonen och plocka blåbär.... Dessutom var hon fantastisk på att hitta på och pröva olika maträtter och skapa både tårtor och bakverk......Jag gillar också att skapa diverse tårtor och i torsdags hade jag chansen igen, då var det en pension på G och tre smörgås tårtor fick det bli denna gång. Absolut att mammas gen tittade fram även denna gång.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för dina tankar! June