Vi rockar

www.tabytonorkester.blogspot.com

Idag var det riktigt riktigt roligt att lira med bandet!!!!

Vi var på Tibblehemmet i Täby. Det var välfyllt i lokalen och vi körde på i en timme!! Det var både skratt, gråt och dans. De gamla kände igen låtarna. Det var en dam som sa:"Min man och jag dansade till många av dessa låtar, det är både roligt och sorgligt att få höra bítarna igen."

Ja, för många blir det en nostalgisk upplevelse att höra bitarna från 40,50tal. Det är också en härlig känsla att vi i bandet kan ge något.

Personligen blev jag oerhört rörd mitt i Tennesse Waltz, när jag såg en kvinna se på sin make med sådana smärtsamma kärleksfulla ögon - han märkte det inte....hon var där och hälsade på.

Det är underbart att hitta någon att leva sitt liv med, men att se den älskade bli sjuk måste vara fruktansvärt jobbig, speciellt om man inget kan göra.

Nå, vi kunde glädja de hjärtan som var där en liten stund, och det ger så mycket. Sång och musik är något som når in i det ensamaste, mörkaste hörn och sprider ljus och värme.

Planer inför sommaren

Nu börjar det dra ihop sig igen! För sommaren och planerna :-)

Beställde fröer från Impecta! Tja - inte lika många som förra året, men ändå för många.... Så var jag på plantagen också igår! Det blev plantjord och diverse andra tillbehör som behövs inför frösådden! Jag har inte sått något ännu, men i veckan ska jag göra ordning nere i x-tra rummet och sedan åker några fröer ner i jorden, det är sådana som ska sättas nu i januari. Så kommer februari och då är det än fler som ska i jorden!! Kul blir det! Så här såg det ut förra året:

Februari

Mars
April

Hoppas jag lyckas bättre i år - med att få dessa små plantor att överleva ända ner i jorden.

En annan sak köpte jag i går på plantagen - Saint Paulor! Har inte haft dessa små söta blommor på åratal, men den senaste veckan har jag börjat fundera på att investera i några till köket. Det hänger ihop med min mamma. Det fanns alltid Saint Paulor hemma i mitt barndomshem och dessa små söta blommor blev alltid väl omhändertagna av min kära mor! Så lusten att införskaffa några hänger starkt ihop med minnet av mamma - vila i frid!

Nu kan jag se på mina blommor och sända henne en minnestanke! Jag älskar dig mamma!

Jag tänker även på min far som jag älskar djupt!

Trädgårdens inslutning

I min utbildning i trädgårdsdesign har jag nu kommit till omgivningar och trädgårdens väggar. Jag ska kommentera ett inlägg av Lotte Möller: ”Det är människor som lever instängda i granskogens dunkel som känner att de till varje pris måste röja omkring sig, skapa en glänta i det mörka, skaffa sig utsikt och släppa fram ljuset. När man väl har fått skogen på avstånd kan man plantera fruktträd, sätta buskar anlägga en rabatt. Men detta är inte huvudsaken med trädgården. Det viktiga är själva tomrummet och den känsla av trygghet som det ger. Närmar sig någon huset hinner man upptäcka det innan det blir för sent och besökaren – som kan vara en fiende – står framme vid dörren. Glesbygdsrädslan för främlingar är en av drivkrafterna bakom utformningen av den svenska trädgården.”

Till viss del håller jag med Lotte i hennes teori, men i andra delar - inte alls. Om det är granskogens dunkel som har gjort svenska trädgårdar öppna så undrar jag hur Skånes öppna åkerlandskap kommer in eller fjällbygdens kala områden och myrmarkerna med de vidder som sträcker ut sig.
Jag håller inte med att det är för att se vem som kommer och att man är rädd för främlingar och därför undviker att hägna in sin trädgård.

Däremot, det Lotte skriver om det mörka och att man vill släppa fram ljuset, det tror jag spelar stor roll i vårt land. Vi lever i mörker, några hel och hållet, i långa perioder, så det lilla ljus som når fram vill vi till varje pris ta vara på. När de ljusare perioderna kommer så gör vi allt vi kan för att hålla omgivningarna så ljusa som möjligt. Det är som om det inte räcker med ljuset uppifrån – vi vill ha in den i våra trädgårdar och hus även från sidorna. Skulle det vara möjligt att få ljus nerifrån så skulle säkert våra golv vara gjorda av glas.

Jag tycker det blir fler & fler som hägnar in sina trädgårdar. Kanske har våra behov förändrats då vi kan kontakta människor på så många olika sätt nu än vad som tidigare var möjligt. Vi har kanske fått ett större behov av att få vara i fred, lite på sidan om. Idag ska allt gå med en rasande fart och vi ska hinna med att se allt och vara överallt. Jag tror att behovet av en enskild trädgård kommer att öka. Att få en sittplats långt från det stress som vi skapar genom våra krav på att hinna allt.

Många villaområden som byggdes på tidigt 1900tal, där husen såg exakt likadana ut och vägarna var identiska – många byggdes för arbetarfamiljernas möjlighet att få bo i något annat än stadens lägenheter. Här ville man skapa gemenskap och kanske, enligt mina funderingar, kanske blev häckarna låga för att man skulle kunna prata med sin granne eller en förbipasserande. Kanske ville man ha öppna ytor istället för trånga gränder och höga hus. En kamp om tiden då man inte bodde i städer utan hade sin egen täppa och större omgivningar att röra sig i. Kanske längtade många tillbaka till det som deras föräldrar en gång lämnade.

Många gånger hör man även om landsbygdens välkomnande gentemot främlingar (allt för ofta hör man det omvända). Där man kunde vänta sig en kopp kaffe och lite nyheter om bygden. Man fick inte ofta besök .

Det kan även häröra sig från tiden med soldattorp. Där soldaterna fick ett torp till sina familjer och där man kunde odla det man behövde för att överleva (dess värre inte mycket mer än så) Inte alla torp hade gynnsamma odlingsmöjligheter och inte hade man heller råd att odla mer än sådant som kunde ätas. Det är också en del av vår historia som jag tror spelar in.

Personligen tycker jag det är trevligt med trädgårdar där man kan se, åtminstone en del av trädgården. När man promenerar förbi och nyfiket kikar på de växter och planteringar som finns. Det är även viktigt att det finns avskilda delar som den som bor kan sitta avskilt både från främmande ögon men kanske också avskilt från huset för en stund avskildhet.

Summa summarum så är jag övertygad om att vår längtan efter ljuset och möjligheterna till att ta till vara på varje uns av ljus bidragit till våra öppna trädgårdar.

Jag är tillbaka :-)

Det var ett tag sedan man var inne här och skrev! Det blir lätt så när man har dels för mycket att göra på jobbet och dels blir avbruten pgr av alla helger som ställer alla vanor på kant. Men nu så är jobbet utbytt och helgerna över, så kanske man kommer igång med sånt man vill göra igen. Dels så pluggar jag ju på distans och dels så gillar jag både att fota och skriva, så hoppet vänder åter!

Snö har vi fått och skottat har man fått göra ett antal gånger om man överhuvudtaget vill få fram bilen. Senast var idag och det var en hel del att göra. Vi hoppar över backen upp, det blir för mycket. Som tur är så har vi ju ingångar lite varstans så vi tar framsidan där vi inte behöver använda backen och det blir mindre att skotta. När säsongen är över så får det lov att inhandlas en snökanon - fast då lär det väl inte bli någon mer vinter med snö.

Nåja, snön är ju riktigt bra som isolering för alla stackars lökar jag inte hann gräva upp i höstas. Får se om det blir några blommor av dessa stackars kvarglömda lökar - det är ju snart trädgårdsmässa igen så lagret kan byggas upp igen. Svårt att tro att den är redan om 2 1/2 månad när man ser ut och hittar ett kallt växthus under all snö.

I år tänker vi satsa på att göra en ordentlig hallonhäck! Jag älskar hallon och det är en ren gåta att en häck ännu inte blivit planterad, men vi har inte kommit fram till var den ska planteras. Jag tänkte även använd det gamla växthuset och flytta på druvplantan och kiwin, inhandla ngn druva till och sedan göra en härlig "vin"berså att sida i till sommaren.

Fast än så ligger trädgården i träda under en meter snö.