Ibland

Ibland undrar jag hur livet hade varit om det vore annorlunda....

Jag har och känner kärlek till min underbara man, där fattas mig intet!

En gång gjorde jag ett val....i det valet ingick oerhört mycket smärta...en smärta jag lärt mig att leva med! Jag följde mitt hjärta och tog konsekvenserna, men jag kan fortfarande sakna vissa, låt säga, naturliga delar som, i det valet, valdes bort. Ja, jag gjorde det medvetet, men ibland gör det ont att tänka på, det är en saknad som jag alltid kommer att bära med mig. Ibland känns det mer, oftast låter jag andra saker täcka över smärtan....bra eller dåligt, vem vet.

Bäst beskrivet tycket jag att Sofia Källgren får fram i 'pappa kan du höra'. Musiken lyckas ofta bättre när orden och känslorna stannar dit där ingen annan når!

Läxor

Tänk att det är kul med läxor....det tyckte jag inte när jag gick i skolan :-) Nu ser jag fram emot att få läsa - jag undrar om det kan ha att göra med att jag läser något som jag är helt uppslukad av?
En läxa jag ser fram emot, som jag tänkte starta upp om ett par dagar, det är att plantera 3 olika slags fröer och följa det som sker under ett par veckor. Varje dag titta vad som hänt och föra dagbok över detta. Samtidigt har jag själv lagt till uppdraget att läsa om vad som händer i en fantastisk bok "Botany for Gardeners". Fantastiskt intressant att läsa och snart även se vad som händer när man sätter fröet i jorden - att det redan innanför skalet är ett litet embryo av plantan där allt som ska utvecklas redan är programerat. Att boken dessutom är på engelska är ytterligare en utmaning - då får man övning i det engelska språket med biologiska termer, har den engelska uppslagsboken invid mig utifallomatt!

Dessutom så ska jag göra min läxa i företagsekonomi....det är spännande. Visst vore det en  dröm som gick i uppfyllelse om jag kunde starta och bli min egen och göra det jag brinner för....vi får se vad framtiden har i beredskap!

Nu så börjar våren rycka i händerna.....det är snart dags att börja förbereda årets utmaningar och vad som ska ner i jorden och in i växthuset... Kanske ska jag göra en sådan här, och kombinera mina intressen:

26 år sedan

Idag var det första gången som jag satt i skolbänken på 26 år. Det var en spännande upplevelse och rolig. Efter att igår ha suttit i bilen i nära 6 timmar var jag framme vid målet där jag nu bor i tre dagar. Kolsvart och ingen aning om var jag befinner mig, men värdinnan är trevlig, om än pratglad. Stället är enkelt men jag sov som en stock i natt. Det är ju huvudsaken!

Idag har jag träffat många goa människor och fått många intryck. Det ska bli så härligt att komma igång ordentligt och hemma blir det till att läsa teori.

Imorgon ska vi börja och bla förbereda oss inför nästa gång då vi ska få ympa egna fruktträd. Det ser jag verkligen fram emot!

Idag har vi varit på rundvandring i växthuset, där vi kommer att tillbringa det mesta av tiden när vi är här. Har även träffat fåren och undulater mfl fjäderfän, ormar, sköldpaddor, möss mm. 

Kommer att trivas dessa dagar jag är här.

Djur kontra barn

Återigen har jag fängslats av djurs förmåga att känna. Har tänkt på det många gånger! Idag har det visat sig i stallet, och även hemma. Vad gäller hemma så är det lilla skruttan Lakrits som är helt fenomenal med barn... Hon är inte någon direkt knäkatt (ännu) hon är endast 9 månader gammal och otroligt snäll med barn. Om jag lyfter henne stannar hon upp en stund, spinner lite och vill sedan gå sin egen väg. Men när 6åringen lyfter upp henne lite på tvären så stannar hon helt upp och bara är! Det är så härligt att se, och är hon inte i barnets famn, kanske har varit där tillräckligt, så finns hon i bakgrunden iaktagande. Hon skulle aldrig få för sig att göra något elakt, det ligger inte i hennes natur. Faschinerande! Den andre han springer å gömmer sig, men kommer hans favoritleksak fram så är det svårt att låta bli och vips så sitter även han i barnknät utan att han vet hur han hamnade där. Även han hur snäll som helst, men mer redo att ta chansen att snabbt gå upp i rök om tillfälle bjuds.

Men så har vi de större djuren och då tänker jag på hästen! Idag var vi i stallet, lilla Murcury var pigg, men när ett barn satt på ryggen så sträckte hon sig, la öronen framåt och lyfte huvudet och följde minsta lilla hjälp. Först var det 6åringen och därefter 4åringen och det var en fantastiskt glad och stolt Murcury som rörde sig framåt. Inga konstigheter någonstans, oerhört snäll och medveten. 

Naturligtvis ska man vara ansvarsfull och medveten om att det är djur, och aldrig lämna ett litet barn helt ensam, det kan hända vad som helst, men närheten till ett djur, vilket det än är, är väldigt nyttigt för oss alla. Ett djur ger och ett barn måste lära sig att ta emot på rätt sätt och respektera djuret och lära sig lyssna och se och ta hand om. 

Det är inte alla individer som reagerar så, men när man får vara med om stt se denna förmåga hos ett djur så är det oerhört faschinerande.