Det knakar i säven

Vilken underbar tid det är nu när allt växer så det kanakar runt omkring en! I trädgården börjar det hända saker! Vi införskaffade lite växter i veckan. En ormhassel ett japanskt lönträd (vilket jag länge velat ha) och lite annat smått och gott. Rabatten är tänkt för framför allt blommor. Men den blev ju ganska stor, så istället för att låta den vara tom så satte vi ett gäng potatis i den till viss del och potatis kommer vi att få! Sen får man plantera lite i omgångar, när man vet vad man vill ha. Men jag tror att det har börjat bra, jag passede på att flytta några löjtnantshjärta att fylla ut med och det var bra, för där dem stod så tog dem all kraft ur närliggande blommor. Rosen rabatten kommer att bli kanon! Rosorna tar sig och en del börjar knoppa sig. Pionerna är ganska små ( än så länge) men blommorna är fantasitskt vackra.

Växthuset är klart! Där inne är det nu fullt! Lite plantor med tomat och gurka och lite frön som kommer att bli sallad och morot. Det växer fantastiskt fort där inne. Ser fram emot de första tomaterna

Sen så var det detta med lilla Smulan som så brutalt togs ifrån oss. Nu har en annan lite tass knackat på och flyttat in! Singo, en bedårande lite kille på 12 veckor. En riktig liten tuffing. Tur är ju det, för de andra två här hemma är inte lätt övertalade, tant Kex hon har kommit över det värsta så pass att hon kan tänka sig att busa lite, eller snarare skrämma upp den lille ibland, han vet inte riktigt om hon busar eller menar allvar, och det kan man faktiskt aldrig riktigt veta med den damen.

Men herr Chilli 2 år, han är så sur! Han tjurar mest hela tiden och vill inte riktigt veta av den lille, men nu, efter en vecka kan han bevärdiga den där lilla teroristen med en nosning och en fnysning. Det tar sin tid, men förr eller senare är jag övertygad om att dem blir riktigt goa med varandra. Chilli vill deuustom bara ut. Vara inne är inget för honom. Här om dagen hörde vi underliga ljud och vad får man se när man kommer till entren, jo en stolt Chilli med en mus som han lägger fram för tant Kex tassar, vilken lycka. Så var det bara att jaga genom huset och få tag i den lilla musen som ju inte var död för tre öre, utan hade hälsan i behåll, den stackarn klarade sig den här gången.

Nu är det dessutom dags att jobba igen, så dem får lite tid hemma i lugn och ro, att bekanta sig med varandra ordentligt.

Här kommer lite att le åt: