Saknade vänner

Vänner kommer och vänner går
men i hjärtat sätter de ett spår
med mule mjuk och tassavtryck
med minnen fullt av mången nyck

Ett frustande som slutat
ett gnäggande som tystnat
ett varmt hjärta som slutat slå
hovar som nu på evigt gröna ängar gå

Ett mjau som inte längre hörs
ett spinnande som inte längre finns
ett varmt hjärta som slutat slå
som nu på evigt varma ängar gå

Våra vänner ger så mycket av sig
och allt dom vill ha tillbaka av dig
är endast lite kärlek och smek
är endast lite tid och lek

Vi springer hit och jagar tid
medan vännen stilla väntar
stanna upp och ställ dig invid
din vän som efter dig längtar

Lånad är tiden med vännen vi har
en mule mjuk och tassavtryck
njut av tiden när den är kvar
för just tiden är full av plötsliga nyck

Till minne av Singo, Smulan
Woody, Verner och andra av många saknade vänner!

Härlig dag.

Söndagarna med start i stallet börjar bli en skön vana! Idag var Mercury på mycket gott humör och jag skippade sadeln och red utan. Mycket nyttigt för balansen och jag fick henne till fantastiska skänkelvikningar och till att lyssna på mig på ett annat sätt än när sadeln ligger på. Det kan ju ha att göra att jag själv får en helt annan balans och skärpa än annars. Kanon var det iaf och inte sista gången! Vi fortsätter med detta och utvecklar den konsten framöver!

Så har söndagen sedan fortsatt hemma, med lite pyssel och spel på ps3 med älsklingen och lite katter som far runt.

Solrosor

Jag undrar var växtkraften kommer ifrån! Vi har två solrosor som är ca 2.70 just nu och det verkar som om dessa vägrar att slå ut! Undrar vart det slutar, det växer så man nästan hör att det knakar.

Trädgården, eller det som är av det som kommer att bli, är väldigt vacker. Måste säga att jag verkligen tycker om den mörka lilaröda färgen. Dessutom har jag köpt och även beställt en mängd med lökar att sätta, så att det kommer att spraka i vår. I vinter tänker jag planera lite mer än vad jag har gjort. Ja, tanken har funnits och många ideer, men sen så blir det liksom inget av tankarna. Det finns så många spännande växter, och jag älskar att gå i blombutikerna och i trädgårdar för att inspireras och få ideer. Så får impulsen falla in och jag satsar på det jag tycker om.

Rosorna jag satte i våras är fantastiskt vackra och lite större, så det finns hopp om en häftig tillväxt till nästa år. Kul. Jag har även flyttat på en klematis och det var nog bra, för nu slår blommorna ut, lite sent men ändå. Dessutom närmar vi oss min favorit månad, september......

Vi hade 5årig förlovning igår och jag fick ett par fantastiska muggar som jag har önskat mig en tid.

Passar till min kattsamling och min pussel samling.

Det knakar i säven

Vilken underbar tid det är nu när allt växer så det kanakar runt omkring en! I trädgården börjar det hända saker! Vi införskaffade lite växter i veckan. En ormhassel ett japanskt lönträd (vilket jag länge velat ha) och lite annat smått och gott. Rabatten är tänkt för framför allt blommor. Men den blev ju ganska stor, så istället för att låta den vara tom så satte vi ett gäng potatis i den till viss del och potatis kommer vi att få! Sen får man plantera lite i omgångar, när man vet vad man vill ha. Men jag tror att det har börjat bra, jag passede på att flytta några löjtnantshjärta att fylla ut med och det var bra, för där dem stod så tog dem all kraft ur närliggande blommor. Rosen rabatten kommer att bli kanon! Rosorna tar sig och en del börjar knoppa sig. Pionerna är ganska små ( än så länge) men blommorna är fantasitskt vackra.

Växthuset är klart! Där inne är det nu fullt! Lite plantor med tomat och gurka och lite frön som kommer att bli sallad och morot. Det växer fantastiskt fort där inne. Ser fram emot de första tomaterna

Sen så var det detta med lilla Smulan som så brutalt togs ifrån oss. Nu har en annan lite tass knackat på och flyttat in! Singo, en bedårande lite kille på 12 veckor. En riktig liten tuffing. Tur är ju det, för de andra två här hemma är inte lätt övertalade, tant Kex hon har kommit över det värsta så pass att hon kan tänka sig att busa lite, eller snarare skrämma upp den lille ibland, han vet inte riktigt om hon busar eller menar allvar, och det kan man faktiskt aldrig riktigt veta med den damen.

Men herr Chilli 2 år, han är så sur! Han tjurar mest hela tiden och vill inte riktigt veta av den lille, men nu, efter en vecka kan han bevärdiga den där lilla teroristen med en nosning och en fnysning. Det tar sin tid, men förr eller senare är jag övertygad om att dem blir riktigt goa med varandra. Chilli vill deuustom bara ut. Vara inne är inget för honom. Här om dagen hörde vi underliga ljud och vad får man se när man kommer till entren, jo en stolt Chilli med en mus som han lägger fram för tant Kex tassar, vilken lycka. Så var det bara att jaga genom huset och få tag i den lilla musen som ju inte var död för tre öre, utan hade hälsan i behåll, den stackarn klarade sig den här gången.

Nu är det dessutom dags att jobba igen, så dem får lite tid hemma i lugn och ro, att bekanta sig med varandra ordentligt.

Här kommer lite att le åt: