Dåtid och framtid

Har suttit och funderat lite idag över de vägval som jag gjort i livet. En del val har medfört sorg i mitt hjärta som jag alltid kommer att bära med mig - även om jag inte ångrar själva valet av väg. Jag är otroligt tacksam mot mina föräldrar som har gett mig den fina uppfostran och som har lärt mig att vara både empatisk och lyhörd och mycket annat. Samtidigt så är jag en egen människa som måste fatta mina egna beslut och ta konsekvenserna för detta. Jag fick rådet - av en chef - att det viktigaste är att vara sig själv och det har jag burit med mig. Jag måste vara ärlig mot mig själv, hur skulle jag annars orka fortsätta med allt jag gör och vill göra, och hur skulle jag då vara mot andra människor? Jag undviker här att gå in djupare på detaljer som jag vet bara skulle leda till att såra männsikor som jag fortfarande håller mycket av.

Mina vägar har lett mig till att jag är gift med en underbar man som jag vet älskar mig utan betänklighet och han har funnits och kommer att finnas vid min sida när jag gjort och gör mina val. Jag har ett trivsamt arbete och en otroligt rik fritid där jag har möjlighet att göra det jag tycker mest om. Tiden kanske inte alltid räcker till men det är en fråga om prioritering. Jag kan erkänna att jag är lite lat, men samtidigt så kanske det blir en bra balans till slut, för även om latheten finns så har jag väldigt svårt att sitta still. Jag skulle tro att min lata sida får stå lite undan nästa år - för nu ser jag verkligen fram emot att få börja plugga mitt i allt annat. Vart det vägvalet sedan kommer att leda står ännu skrivet i stjärnorna - men jag vet att jag nu svänger in på en väg som jag länge har sneglat på!