Reaktioner

Sitter och tänker på hur livet snabbt kan förändras. Från att leva ett liv till att leva ett annat, det kan vara stora förändringar och det kan vara små. Vissa beslut är lätta att ta, vissa är fruktansvärt svåra, oavsett vilka val man väljer så ska man leva vidare med de val man valt att göra.
När man är inne i sådan fas så är det så lätt att bara stoppa huvudet i sanden och blunda för verkligeheten, men den hinner i regel ikapp.
De flesta val jag gjort är jag nöjd över och jag har bestämt mig för att inte gräva ner mig för eventuella val som blivit felaktiga, och de val som varit smärtsammast har jag gömt i mitt djupaste inre, långt, långt in.

Det är svårt att fatta avgörande beslut, steg som kommer att påverka hela livet i fortsättningen. Tidigare valde jag bort min familj som jag fortfarande älskar djupt, mina föräldrar som har gett mig en fantastisk uppväxt på många sätt, min mor, vila i frid, gav mig kärleken till naturen och friheten att kunna odla sitt eget, att följa ett litet frö till dess att en vacker blomma slår ut eller en fulländad rädisa lyser röd i jorden, hon gav mig även orden och leken.

Min far, älskade pappa, du gav mig styrkan att tro på mig själv och utvecklas till en kvinna med bägge fötterna på jorden, du gav mig skrattet och leendet att alltid möta dagen med tillförsikt. Du kämpade och försörjde oss och visade mig vad ansvar är.

Mina val gjorde att jag inte längre kunde vara med er på det sätt som mitt hjärta ville, att sitta ner och spela alfapet när kvällen sänker sig, att ta en promenad och diskutera livets upp och nergångar. Att ringa när jag ville eller bara titta upp och ta en fika. Jag var inte med under mammas sista timmar, jag fick träffa henne några dagar innan, min lilla, lilla mamma, alltid vilande i mitt hjärta - jag en del av henne!

Min far som kämpar med elaka ben och som nu om någon gång i livet skulle behöva hjälp och stöd - men i mitt hjärta kan du inte suddas ut, där lever du i gott förvar och även om jag längtar efter det enkla i vardagen så lever jag med vissheten och minnen om tider när vi var tillsammans.

Nu står jag inför ett helt annat typ av val - kanske jag inte kommer att kunna välja själv, oavsett vad valet blir eller vem som gör valet, så vet jag nu i mitt hjärta vad jag vill, och mitt hjärta har inte svikit mig tidigare så varför nu - smärtsamma val, ja, men utgången har varit fantastisk. Så varför tvivla nu, det är alls inte likt mig!
Efter 14 år i ett förhållande - och då menar jag mitt förhållande till Posten, mitt arbete och yrke. Det är en lång tid och en skillsmässa i det falet kommer att bli svår, oavsett om jag tar steget själv eller om jag blir bortvald - det kommer att bli smärtsamt. Frågan är om jag vill stanna kvar i ett sådant förhållande och det är här jag nu måste ta ställning. Jag velar, och funderar på om jag ska följa mitt hjärta och göra det JAG vill. Det kan vara dags för mig att skaffa mig ett yrke på riktigt, något som jag vill göra och något som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Där jag i mitt yrke även kan vara nära mitt ursprung och min barndom.
Rätt eller fel - ja det beror på i vems ögan man utläser det hela. Men oavsett så kommer jag stå med bägge fötterna fast förankrade i jorden och med ett leende möta med och motgångar!!! DET är JAG!

Promenad i skogen

Det är härligt att kunna gå i skogen och njuta. Speciellt när man har sällskap! Jag gillar att ha sällskap när man vandrar fram på stigarna! När jag var liten och mamma skulle plocka blåbär hade jag inte den minsta lust att följa med, men, jag kunde ju inte låta henne gå själv, så det var bara att bita ihop och följa med och när man ändå var därute så kunde man ju lika gärna plocka själv, eller hur?

Det var väl så det började, intresset för skog och bär plockning! Nu älskar jag att plocka bär, blåbär eller lingon spelar ingen roll alls och plocka svamp är riktigt härligt bara jag slipper äta den!

Bärplockning ja! Du, va med bär det finns i år! Förra året var det magert, men i år! Stora och goda blåbär i massor. Jag gillar inte att plocka blåbär med bärplockare, det blir så mycket skräp och det är inte riktigt lika avkopplande, men i år funkar det. Det är så pass mycket bär att det inte blir mer skräp än bär, tvärtom! Fast lite stressande känns det att fara omkring med plockare! Jag föredrar nog att plocka med händerna men idag var vi ute och jag fick ihop en hel del på rätt kort tid med plockare dock!

För att knyta ihop det med början och appropå sällskap! Tre stycken följde med mig idag! Kex, Chilli och mini Singo. Alltså det är helt underbart att tre katter följer med på promenad i skogen. Rätt va det är så är dem försvunna, men så dyker dem upp, en på en sten och vilar lite (Chilli) en utsträckt på stigen på rygg och aningen beklagande (Kex) och så har vi den lilla ekorren som man alltid hittar i ett träd (Singo). Dem hänger med, Jag tror jag var ute drygt 1 1/2 timme och dem var med hela tiden. Sista 20 metrarna så är det galopp rakt upp på farstun! Kanske betyder det något......... Det är skönt att slippa gå själv som sagt.

Min goa man var med här om dagen och plockade svamp, då hade vi sällskap av två kissar, Chilli och Singo! På hemvägen så blev Singo lite trött, så vi hällde över all svamp i en korg och erbjöd honom att sitta i korgen och.... kattrackarn kliver i och lägger sig till rätta och vilar benen ett tag. Ja dem e för mysiga dem små liven!!