När man är inne i sådan fas så är det så lätt att bara stoppa huvudet i sanden och blunda för verkligeheten, men den hinner i regel ikapp.
De flesta val jag gjort är jag nöjd över och jag har bestämt mig för att inte gräva ner mig för eventuella val som blivit felaktiga, och de val som varit smärtsammast har jag gömt i mitt djupaste inre, långt, långt in.
Det är svårt att fatta avgörande beslut, steg som kommer att påverka hela livet i fortsättningen. Tidigare valde jag bort min familj som jag fortfarande älskar djupt, mina föräldrar som har gett mig en fantastisk uppväxt på många sätt, min mor, vila i frid, gav mig kärleken till naturen och friheten att kunna odla sitt eget, att följa ett litet frö till dess att en vacker blomma slår ut eller en fulländad rädisa lyser röd i jorden, hon gav mig även orden och leken.
Min far, älskade pappa, du gav mig styrkan att tro på mig själv och utvecklas till en kvinna med bägge fötterna på jorden, du gav mig skrattet och leendet att alltid möta dagen med tillförsikt. Du kämpade och försörjde oss och visade mig vad ansvar är.
Mina val gjorde att jag inte längre kunde vara med er på det sätt som mitt hjärta ville, att sitta ner och spela alfapet när kvällen sänker sig, att ta en promenad och diskutera livets upp och nergångar. Att ringa när jag ville eller bara titta upp och ta en fika. Jag var inte med under mammas sista timmar, jag fick träffa henne några dagar innan, min lilla, lilla mamma, alltid vilande i mitt hjärta - jag en del av henne!
Min far som kämpar med elaka ben och som nu om någon gång i livet skulle behöva hjälp och stöd - men i mitt hjärta kan du inte suddas ut, där lever du i gott förvar och även om jag längtar efter det enkla i vardagen så lever jag med vissheten och minnen om tider när vi var tillsammans.
Efter 14 år i ett förhållande - och då menar jag mitt förhållande till Posten, mitt arbete och yrke. Det är en lång tid och en skillsmässa i det falet kommer att bli svår, oavsett om jag tar steget själv eller om jag blir bortvald - det kommer att bli smärtsamt. Frågan är om jag vill stanna kvar i ett sådant förhållande och det är här jag nu måste ta ställning. Jag velar, och funderar på om jag ska följa mitt hjärta och göra det JAG vill. Det kan vara dags för mig att skaffa mig ett yrke på riktigt, något som jag vill göra och något som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Där jag i mitt yrke även kan vara nära mitt ursprung och min barndom.
Rätt eller fel - ja det beror på i vems ögan man utläser det hela. Men oavsett så kommer jag stå med bägge fötterna fast förankrade i jorden och med ett leende möta med och motgångar!!! DET är JAG!
.jpg)