Tankar

Inland undrar jag hur vi vuxna påverkar barnen runt omkring oss. Vad gör vi egentligen? Vi bryr oss så mkt om oss själva så att vi glömmer hur det är att vara liten. Barn som gömmer sig inom sig själva i rädsla för att vuxna ska bli arga, barn som inte vågar vara sig själva för att vi säger att så får man inte göra eller så ska man göra. Eller när vi med våra handlingar kränker vår medmänniska mitt framför ögonen på våra barn. Varför skadar vi nästa generation så? Är vi så skadade själva och så egotrippade att vi inte kan tänka på annat än våra egna känslor?

Ja, jag medger att det inte är lätt att vända sig och vrida sig så att alla blir nöjda och ja, det gäller att själv inte gå på knä utan ta hand om sig själv också.

Men varför vill vi skada varandra både psykiskt och fysiskt? Varför inte bara visa lite medmänsklighet? Ett leende och ett vänligt ord?

Att svära spotta och slå medmänniskor som redan ligger, att lära nästa generation att du kan behandla din medmänniska hur som helst, strunta i att det är en annan medmänniska du har framför dig-sparka, slå gör vad du vill, men tro inte att nästa generation hjälper dig upp när du faller - du har ju lärt dem att det är bättre att slå lite extra på den som redan ligger, så varför ska dom gå förbi dig utan att reagera när dom kan ta chansen att slå lite eller spotta lite?

   

Lärdom

Dagarna går fort och nu är det åter höst, men jag tycker om hösten, har alltid gjort det. Nu har jag dessutom snart fullföljt min utbildning inom trädgård och ekologisk odling. Det har varit en spännande resa med nya bekantskaper både fysiska och mer intellektuella. Nu ska det också lagras i huvudet för att kunna återvinnas i handling.

 Det har varit mängder av olika kulturer som vi varit med att så ända fram till det skördats. Visserligen så har vi lärt oss allt i stor skala utifrån ett lantbruk, men allt går att applicera i vardagen.


Det vore fantastiskt att kunna arbeta inom trädgård och känna den skaparglädje som finns där, det finns mängder med inriktningar och jag känner mer och mer att detta ger så mycket och att det främst är skapandet och även skötseln som jag vill syssla med.

Dagarna på skolan har gett massor med inspiration, främst i samtal med lika "nördiga" människor som en själv!

 

Gurkorna är mina egna

Reaktioner

Sitter och tänker på hur livet snabbt kan förändras. Från att leva ett liv till att leva ett annat, det kan vara stora förändringar och det kan vara små. Vissa beslut är lätta att ta, vissa är fruktansvärt svåra, oavsett vilka val man väljer så ska man leva vidare med de val man valt att göra.
När man är inne i sådan fas så är det så lätt att bara stoppa huvudet i sanden och blunda för verkligeheten, men den hinner i regel ikapp.
De flesta val jag gjort är jag nöjd över och jag har bestämt mig för att inte gräva ner mig för eventuella val som blivit felaktiga, och de val som varit smärtsammast har jag gömt i mitt djupaste inre, långt, långt in.

Det är svårt att fatta avgörande beslut, steg som kommer att påverka hela livet i fortsättningen. Tidigare valde jag bort min familj som jag fortfarande älskar djupt, mina föräldrar som har gett mig en fantastisk uppväxt på många sätt, min mor, vila i frid, gav mig kärleken till naturen och friheten att kunna odla sitt eget, att följa ett litet frö till dess att en vacker blomma slår ut eller en fulländad rädisa lyser röd i jorden, hon gav mig även orden och leken.

Min far, älskade pappa, du gav mig styrkan att tro på mig själv och utvecklas till en kvinna med bägge fötterna på jorden, du gav mig skrattet och leendet att alltid möta dagen med tillförsikt. Du kämpade och försörjde oss och visade mig vad ansvar är.

Mina val gjorde att jag inte längre kunde vara med er på det sätt som mitt hjärta ville, att sitta ner och spela alfapet när kvällen sänker sig, att ta en promenad och diskutera livets upp och nergångar. Att ringa när jag ville eller bara titta upp och ta en fika. Jag var inte med under mammas sista timmar, jag fick träffa henne några dagar innan, min lilla, lilla mamma, alltid vilande i mitt hjärta - jag en del av henne!

Min far som kämpar med elaka ben och som nu om någon gång i livet skulle behöva hjälp och stöd - men i mitt hjärta kan du inte suddas ut, där lever du i gott förvar och även om jag längtar efter det enkla i vardagen så lever jag med vissheten och minnen om tider när vi var tillsammans.

Nu står jag inför ett helt annat typ av val - kanske jag inte kommer att kunna välja själv, oavsett vad valet blir eller vem som gör valet, så vet jag nu i mitt hjärta vad jag vill, och mitt hjärta har inte svikit mig tidigare så varför nu - smärtsamma val, ja, men utgången har varit fantastisk. Så varför tvivla nu, det är alls inte likt mig!
Efter 14 år i ett förhållande - och då menar jag mitt förhållande till Posten, mitt arbete och yrke. Det är en lång tid och en skillsmässa i det falet kommer att bli svår, oavsett om jag tar steget själv eller om jag blir bortvald - det kommer att bli smärtsamt. Frågan är om jag vill stanna kvar i ett sådant förhållande och det är här jag nu måste ta ställning. Jag velar, och funderar på om jag ska följa mitt hjärta och göra det JAG vill. Det kan vara dags för mig att skaffa mig ett yrke på riktigt, något som jag vill göra och något som alltid har legat mig varmt om hjärtat. Där jag i mitt yrke även kan vara nära mitt ursprung och min barndom.
Rätt eller fel - ja det beror på i vems ögan man utläser det hela. Men oavsett så kommer jag stå med bägge fötterna fast förankrade i jorden och med ett leende möta med och motgångar!!! DET är JAG!

Saknade vänner

Vänner kommer och vänner går
men i hjärtat sätter de ett spår
med mule mjuk och tassavtryck
med minnen fullt av mången nyck

Ett frustande som slutat
ett gnäggande som tystnat
ett varmt hjärta som slutat slå
hovar som nu på evigt gröna ängar gå

Ett mjau som inte längre hörs
ett spinnande som inte längre finns
ett varmt hjärta som slutat slå
som nu på evigt varma ängar gå

Våra vänner ger så mycket av sig
och allt dom vill ha tillbaka av dig
är endast lite kärlek och smek
är endast lite tid och lek

Vi springer hit och jagar tid
medan vännen stilla väntar
stanna upp och ställ dig invid
din vän som efter dig längtar

Lånad är tiden med vännen vi har
en mule mjuk och tassavtryck
njut av tiden när den är kvar
för just tiden är full av plötsliga nyck

Till minne av Singo, Smulan
Woody, Verner och andra av många saknade vänner!

Inspiration

Trötthet är en ständig följeslagare denna tid på året. Därför är det en sådan underbart häftig känsla när man plötsligt fylls av ny energi. När man gör något som är energiskapande och, ungefär som när man ser en mätare som går från rött till grönt, kroppen fylls. När du reser dig upp eller sträcker på dig så finns den där, tankad och klar. 

Ikväll fick jag tanken full, att det skulle kunna komma av ett par timmars studier...ja vem hade kunnat tro det. Lite extra kraft får jag även av mina underbara fyrfotingar som ständigt busar omkring, eller bara vill mysa i knät. Den gule blir jagad av den gamla skruttan (19 år) som plötsligt får ett tokryck....lek eller jakt...ja, vem vet, men den gule hoppar lätt undan i blotta förvåningen. Sedan tycker han att det är bra roligare att jaga muspekaren på datorn istället. Ja, små energiknippen som fyller på min energi, i kombination med förädling och frölaborationer.....

Ibland

Ibland undrar jag hur livet hade varit om det vore annorlunda....

Jag har och känner kärlek till min underbara man, där fattas mig intet!

En gång gjorde jag ett val....i det valet ingick oerhört mycket smärta...en smärta jag lärt mig att leva med! Jag följde mitt hjärta och tog konsekvenserna, men jag kan fortfarande sakna vissa, låt säga, naturliga delar som, i det valet, valdes bort. Ja, jag gjorde det medvetet, men ibland gör det ont att tänka på, det är en saknad som jag alltid kommer att bära med mig. Ibland känns det mer, oftast låter jag andra saker täcka över smärtan....bra eller dåligt, vem vet.

Bäst beskrivet tycket jag att Sofia Källgren får fram i 'pappa kan du höra'. Musiken lyckas ofta bättre när orden och känslorna stannar dit där ingen annan når!

Läxor

Tänk att det är kul med läxor....det tyckte jag inte när jag gick i skolan :-) Nu ser jag fram emot att få läsa - jag undrar om det kan ha att göra med att jag läser något som jag är helt uppslukad av?
En läxa jag ser fram emot, som jag tänkte starta upp om ett par dagar, det är att plantera 3 olika slags fröer och följa det som sker under ett par veckor. Varje dag titta vad som hänt och föra dagbok över detta. Samtidigt har jag själv lagt till uppdraget att läsa om vad som händer i en fantastisk bok "Botany for Gardeners". Fantastiskt intressant att läsa och snart även se vad som händer när man sätter fröet i jorden - att det redan innanför skalet är ett litet embryo av plantan där allt som ska utvecklas redan är programerat. Att boken dessutom är på engelska är ytterligare en utmaning - då får man övning i det engelska språket med biologiska termer, har den engelska uppslagsboken invid mig utifallomatt!

Dessutom så ska jag göra min läxa i företagsekonomi....det är spännande. Visst vore det en  dröm som gick i uppfyllelse om jag kunde starta och bli min egen och göra det jag brinner för....vi får se vad framtiden har i beredskap!

Nu så börjar våren rycka i händerna.....det är snart dags att börja förbereda årets utmaningar och vad som ska ner i jorden och in i växthuset... Kanske ska jag göra en sådan här, och kombinera mina intressen:

26 år sedan

Idag var det första gången som jag satt i skolbänken på 26 år. Det var en spännande upplevelse och rolig. Efter att igår ha suttit i bilen i nära 6 timmar var jag framme vid målet där jag nu bor i tre dagar. Kolsvart och ingen aning om var jag befinner mig, men värdinnan är trevlig, om än pratglad. Stället är enkelt men jag sov som en stock i natt. Det är ju huvudsaken!

Idag har jag träffat många goa människor och fått många intryck. Det ska bli så härligt att komma igång ordentligt och hemma blir det till att läsa teori.

Imorgon ska vi börja och bla förbereda oss inför nästa gång då vi ska få ympa egna fruktträd. Det ser jag verkligen fram emot!

Idag har vi varit på rundvandring i växthuset, där vi kommer att tillbringa det mesta av tiden när vi är här. Har även träffat fåren och undulater mfl fjäderfän, ormar, sköldpaddor, möss mm. 

Kommer att trivas dessa dagar jag är här.

Djur kontra barn

Återigen har jag fängslats av djurs förmåga att känna. Har tänkt på det många gånger! Idag har det visat sig i stallet, och även hemma. Vad gäller hemma så är det lilla skruttan Lakrits som är helt fenomenal med barn... Hon är inte någon direkt knäkatt (ännu) hon är endast 9 månader gammal och otroligt snäll med barn. Om jag lyfter henne stannar hon upp en stund, spinner lite och vill sedan gå sin egen väg. Men när 6åringen lyfter upp henne lite på tvären så stannar hon helt upp och bara är! Det är så härligt att se, och är hon inte i barnets famn, kanske har varit där tillräckligt, så finns hon i bakgrunden iaktagande. Hon skulle aldrig få för sig att göra något elakt, det ligger inte i hennes natur. Faschinerande! Den andre han springer å gömmer sig, men kommer hans favoritleksak fram så är det svårt att låta bli och vips så sitter även han i barnknät utan att han vet hur han hamnade där. Även han hur snäll som helst, men mer redo att ta chansen att snabbt gå upp i rök om tillfälle bjuds.

Men så har vi de större djuren och då tänker jag på hästen! Idag var vi i stallet, lilla Murcury var pigg, men när ett barn satt på ryggen så sträckte hon sig, la öronen framåt och lyfte huvudet och följde minsta lilla hjälp. Först var det 6åringen och därefter 4åringen och det var en fantastiskt glad och stolt Murcury som rörde sig framåt. Inga konstigheter någonstans, oerhört snäll och medveten. 

Naturligtvis ska man vara ansvarsfull och medveten om att det är djur, och aldrig lämna ett litet barn helt ensam, det kan hända vad som helst, men närheten till ett djur, vilket det än är, är väldigt nyttigt för oss alla. Ett djur ger och ett barn måste lära sig att ta emot på rätt sätt och respektera djuret och lära sig lyssna och se och ta hand om. 

Det är inte alla individer som reagerar så, men när man får vara med om stt se denna förmåga hos ett djur så är det oerhört faschinerande.